Erik Olsson

Korta fakta

Vem är du?

Jag är en extremt enveten och ganska målmedveten kille som bor själv i ett hus som jag renoverar lite emellanåt strax utanför Uddevalla. Trivs med många järn i elden och har det senaste varit med och startat upp den klubb som jag i fortsättningen kommer att tävla för, 3CITY TRIATHLON.

Jobbar på dagarna som Tele/It-tekniker i Göteborg och kämpar med att få träningsschemat att komma överens med arbetstiderna. Lite flextid gör att ekvationen går hyggligt ihop.
Mår som allra bäst på en lång löprunda i skogen eller i full fart på tempocykeln.

Vad har du för träningsbakgrund och tävlingsmeriter?

Min träningsbakgrund sträcker sig inte så mycket längre bak än 2010 då jag svarade ja på att hänga med på öppet spår på en kickoff med jobbet. Det var själva startskottet som vidare under det året fick mig att genomföra en svensk klassiker vilket då var väldigt stort. Jag hade kommit i kontakt med triathlon via jobbet året innan och det var vid den tiden det jobbigaste jag tagit mig an. Detta var en lokal lagtävling i Trollhättan, Butlers triathlon, som jag sen 2014 var med och vann på en ny banrekordtid.

Intresset för triathlon växte under 2011 då jag kom i kontakt med fler Triathleter i min omnejd och jag körde det året en halv IM på Tjörn för att sen köra två Ironmantävlingar under 2012 och sedan vidare två till 2013. Satsningen steg under 2014 där jag tävlade ganska mycket. Gjorde en ny klassiker där t ex Vätternrundan kördes på 7 timmar och 27 minuter. Ett av det årets mål var att kvala in till Långdistans VM (age group) i Motala och med en 13:e-plats på SM löste det sig fint. Avslutade 2014 med att köra Ironman Köpenhamn under den magiska 10-timmarsgränsen för att en vecka senare ta mig an Ö till Ö. Det var nånstans efter det som tanken om att köra UTS infann sig. Funderade på det lite och anmälde mig under tiden till Sandsjöbacka Trail 82km för att ha nått annat att se fram emot så länge. Första tanken var att springa det först för att se vad jag gav mig in på, men med tanke på att mitt motto alltid varit ”ingen kommer ihåg en fegis” så anmälde jag mig ganska snart ändå. Nu med väntan på våren och med 82km terränglöpning i ryggen ser jag fram mot årets övriga utmaningar!

Mer läsning på http://erikolssontri.se

 Vad längtar du mest efter 17-19 juli?

Först och främst att få ta mig an utmaningen! Och sen att stå vid startlinjen lite smånervös inför uppgiften, men samtidigt känna att man är redo. Att förarbetet är gjort. Den känslan gillar jag! Upplevelsen att med egen kraft ta sig från kust till kust lär bli en häftig resa. Hoppas att få ta en och annan inre strid med mig själv på vägen för att nå målet vilket säkerligen kommer ges tillfälle.